Det är galet hur mkt man kan gråta/skrika. Det är inte många gånger A har vart helt hysterisk och skrikit och gråtit tills jag vet inte vad. De slutar ju ALDRIG, hur orkar dem? Borde man inte bli trött efter ett tag och ge upp?

Idag var en sådan dag, eller dag och dag. A sov lång siesta från halv sex till åtta och när hon vaknade grät hon och hade sig hur mkt som helst och jag antog att hon va hungrig så fixade mat och grejer och hon vägrade äta och försökte med yoghurt och lite sånt men nej då. De fick bli välling och det gick såklart ner men herregud, hon slutade inte efter det heller så då vet jag att hon har ont någonstans och antar att det är i magen för hon har tryckt och tryckt och de har inte kommit något och det är så jobbigt för man kan ju liksom inte göra något åt det. 

Efter det la jag henne och hon sover igen så det kommer nog bli en tidigt morgon för M imorn tror jag eller så vaknar A snart och är aspigg. Shit! Men det är jobbigt när de gråter och så jag får typ lite panik speciellt när de inte kan vänta en minut på maten som är i mircon liksom. Usch! 

Men aja, nu sover de båda två, R kom nyss hem så nu ska jag ställa mig i en varm och skön dusch innan M kommer hem och vi ska käka lite middag. Några bilder från Marbella i våras bjuder jag på då jag kollat igenom alla bilder på datorn och fixat och styrt lite med en kul grejer som jag hoppas blir som jag vill nu. Det återstår att se!